Som Du säkert har sett, pryds Wasahofs väggar med pannåer av Gösta Hallencreutz  föreställande personer och motiv från Bellmans sånger och epistlar. De målades på 1940-talet och stått för atmosfären i drygt 50 år.

Carl Michael Bellman var som bekant poet, vissångare och improvisatör. Han var också en känd krogprofil och hämtade mycket av stoffet till sina texter vid bardisken. Han levde på 1700-talet och blev 55 år gammal. Vinguden Bacchus finns med i många av hans sånger, epistlar, poesi och lustspel såsom Bacchi Tempel. Enligt den samtida författaren och akademiledamoten Kellgren låg bland annat Bellmans storhet i att på ett elegant sätt vara tvetydig och till och med skabrös och den som inte förstår sig på Bellmans storhet är en tråkmåns. För att förstå epistlarna måste man ge sig hän, skriver Burman i sin Biografin.

Bellmans figurer; Fredman, Movitz, Ulla Winblad med flera, fann i alkoholhaltiga drycker en ständig källa för drivkraft och firande. Utan öl, vin och brännvin, saknar Bellmans figurer allt mod och kanske liv, menar Burman. Redan i den första episteln visar Fredman att han inte klarar sig utan vare sig ett stop, remmare eller en jungfru – 8,2cl snaps.

Jag är den, som skall tömma stopet, det är du som skall slå i,
och det är en J käre Bröder, som hafven at beställa om ölet,
at oss intet af saftene tryta må.
Manquerar oss bränvin, fallerar oss öl;
si så fallerar oss alt Courage.
(Ur Epistel nr 1)

Fredman likställer till och med svagdrickan – en dåtida lättöl – med vatten. Bellman skriver också att det ska vara dubbelt öl, dvs alkoholstarkt som en följd av dubbel jäsning.

Aldrig jag smakat Et svagöls glas,
Aldrig bejakat
Bryta calas,
Aldrig försakat Slagsmål och ras,
Men vatn, tänk! jag aldrig smakat.
(Bacchi orden)

Huvudpersonerna njuter också av vin. Fredman tar till och med ställning och hyllar vinet  mer än vackra kvinnor, när han samtalar med violinvirtuosen Fader Berg i den berömda, medryckande och härliga Epistel nr 2 vilken inleds med Nå skrufva Fiolen.

Jag älskar de sköna, Men Vinet ännu mer;
Jag på båda ser, Och åt båda ler Men skiljer ändå båda.
En Nymph i det gröna, Och Vin i gröna glas:
Lika godt Calas, Båda om mig dras.
(Ur Epistel nr 2)

Men har Wasahof, sina väggmålningar till trots, någon egentlig koppling till Bellman? Bellman dog 1795 och Wasahof fick sitt tillstånd att sälja vin och malthaltiga drycker 1899, så kopplingen får vi söka någon annanstans.

Vi får flytta blicken till andra sidan Dalagatan där Sabbatsbergsområdet ligger. Området är  uppkallat efter krögaren Valentin Sabbath som drev den ofta av Bellman bevistade  krogen Källaren Rostock på Västerlånggatan 45  – Där Mollberg blev slagen för att han lade sig i Polens affärer (Epistel 45). Valentin grundade och drev också Sabbatsbergs värdshus på lagom rastavstånd mellan Karlbergs slott och staden. Bellman medverkade vid invigningen av värdshuset och höll högtidstalet, som börjar: I dessa trädens skygd, vid denna hälsokälla oss fridens dyra han vårt Tempel öppnar har…

Bellmanforskaren Byström beskriver den lilla enklaven som ett litet paradis nära stadskärnan. Sabbatsberg var vid denna tid en lantlig idyll dit Stockholmarna gärna lustvandrade för att smaka på det hälsobringande vattnet i surbrunnen eller för att ta sig en styrketår inne i det bredvidliggandes värdshuset. Värdshuset står kvar idag och kallas Katarinahuset, se bild.

På sabbatsbergsområdet fanns också ett fattighus och ett intilliggande brunnslasarett. Bellman tycks ha varit en flitig gäst vid hälsobrunnen och särskilt dess värdshus. Han var god vän med brunnsläkaren medicine doktor Anders Blad och tillägnade honom bland annat den gripande Epistel nr 81, Märk hur vår skugga.

Att Bellman iakttog solandet vid hälsobrunnen och skålandet på värdshuset märks tydligt i dikten som riktas till doktor Blad.

Systrarna skola ej sitta vän vid vän
och barmen sola och gunga längre än.
Var från sin bänk
stig fram till Bacchi skänk
och betänk, vad safter finns i källaren!

Av första tåren, min sköna! Vet hon vad?
blir hon som våren så vacker, ung och glad.
Syskon, kom, kom
och lät oss klinga om!
Och den som
ej klingar hädar doktor Blad.

Bellman diktar vidare om hälsa, musik och doktor Blad. Men han glömmer inte sin beskyddare, kungen. Bellman var hovsekreterare och ville förstås förstärka Gustav III:s image.

Kring Helso-Gudens blomster-tron
Nedfallom ömsint hvar Person,
Och vid hans lugna källa
Oppstammon cittrors ton!
Vid morgon-klockans helga ljud
Knäböjom inom Templets skrud,
Gin se’n at vattnet hälla,
Och lyden Läkarns bud!
Se’n med en munter stamma sjung!
Du vid din krycka, blek och tung,
Bid gammal, äldre, yngre, ung,
Välsigna sist din Kung l

I Sabbatsbergsområdet hade också Bellmans gode vän bryggare Abraham Westman ett sommarnöje, Fåfängan. Familjen Westman finns ofta skildrad i Bellmans visor och är ihågkomna i dikter, här som utdrag över den döde familjemedlemmen Westman.

Förgänglighetens Lag, oryggelig är den,
Som stunden aldrig viss at hennes bud bejaka,
Vi födas och gå fram och åter gå tillbaka,
Med detta Resepass, af jord til jord igen.

Westmans öl var mäkta populärt under 1700-talet och särskilt dess porter. Det fylliga och mörka ölet kom via England 1772 och det första skriftliga beviset, enligt Burman, kommer från Carl Michael Bellman, här nedan i en hyllningsdikt till drottningen från 1788. Märk hur porter redan då sågs som ett läkemedel mot döden.

Ja, han har samlat dem och deras nit berömt,
Med dem ur sin pokal ett Westmans porter tömt
Och jollrar hit och dit om livets många öden,
Hur detta porter bär en läkedom möt döden.

Det finns ytterligare bevis för hovsekreteraren Bellmans närvaro på värdshuset, en hög med obetalda och väl specificerade krognotor. Notorna hade krögaren hade med sig till rådhusrätten därför att han inte tyckte att den pantsatta cittran dög som betalning. Hela sitt vuxna liv led Bellman av pengabrist och var periodvis sjuklig, troligtvis led han av malaria.

Det finns också en bevarad hyllning till hans väninna Helana Quiding som drack brunn vid Sabbatsberg 1788. Dikten kan upplevas ha ett samröre med dagens Bellmanhistorier med Bellman, tysken och ryssen. Dikten handlar om när Kongl Liv-Medikus Hoffberg, Brännvinsdesillatorn Lindberg och Sekr Bellman råkades vid ett avträde vid Slussen.

Straxt bredvid Slussen,
Långt ner i pussen
Där matronor går med tunna och stång,
där menigheten
Rensar trumpeten,
Satt sig Bacchus ock en gång.
Spelverket gick och själva röven grät.
Där satt en doktor, där en poet.
Pukorna gå: Bom bom bom bom bom bom
Skål för all den menighet!

Dikten har en skatologisk anstrykning, matronorna var damer som tömde dassen och Bacchus instabila mage låter som en musköt.  

Här är hovpoeten avbildad av Per Krafft, 1779. När Carl Michael Bellman var 39 år, och redan en rikskändis som frotterade sig vid hovet.

Trubaduren och poeten är en av Sveriges nationalskalder, kallad Nordens Anakreon – Bellmans antika motsvarighet. Så småningom, 1791, fick Bellman Svenska Akademiens stora pris för vitterhet och sin förmåga att binda samman text och musik – därför har han sin rättmätiga plats på våra väggar. Thomas Thorild, samtida författare och filosof, menade att Carl Michael Bellman var ett märkligt snille, vår tids underverk.

Vår krögarfar Lennart tog över Wasahof 1968 och öppnade i ny regi 1969. Sedan dess har målningarna inspirerade av Fredmans epistlar regelbundet fått bjuda in till middagar med god mat – anrättade av min bror Fredrik – och välgjorda viner i en härlig Bacchanalisk atmosfär.

Leve Bellman, krogen och våra kära gäster. Vi låter Fredman hälsa adjö på traditionsenligt sätt på väg hemåt från krogen – på gränsen mellan liv och död…

Tycker du att graven är för djup,
Nå, välan så tag dig då en sup,
Tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
Så dör du nöjdare!

Text: Patrik Cornelius

Källor

M-L Andersén, BG Hall, O Holmström och T Stålmarck (1997). Bellman var där. En vägvisare till Bellmansmiljöer. Norstedts: Bellmanssällskapet.

C Burman (2015). Dubbelt öl ger gott humör. Bellman, ölet och Bryggareföreningens biblioteksdonation i Uppsala. Uppsala Universitetsbibliotek

C Burman (2019). Bellman. Biografin. Albert Bonniers förlag: Stockholm

O Byström (1966). Med Bellman på Haga och Norra Djurgården. Beckmans tryckeri: Stockholm

S Ekman (2001). Carl Michael Bellmans dikter över döda. Proprius: Stockholm

Hemsidor

Bellman på Wasahof – Le Bistrot de Wasahof