Vi börjar nu närma oss slutet av terminen. Jag strävar efter att eleverna ska få alla uppgifter inlämnade därför att mina bedömningar kommer att så småningom övergå i betyg. Årsredovisningarna i UF och övningar i marknadsföringen är det som står näst på tur. Jag försöker motivera eleverna genom att meddela dem att när allt är klart, kan vi göra studiebesök och lämna skolbyggnaden för något lämpligt äventyr.
En av mina elever har lågpresterat sedan snart två år. Men någon gång innan jul, glimrade det till och hon har verkligen satt fart. Mycket fina inlämningsuppgifter och utförliga prestationer vid prov. Jag frågade henne om varför det vände. Hon svarade att hon plösligt insåg att hon behövde sätta fart om hon skulle komma någon stans. Då frågade jag om det fanns något som jag kunde ha gjort för något år sedan för att motivera eller peppa henne till den här nya prestationsnivån. Men hon svarade att det inte fanns något som jag kunde ha gjort.
Min efterreflektion är att det nuvarande kurssystemet är orättvist och felaktigt. Med hennes nuvarande prestationer skulle jag mycket väl kunna höja hennes betyg på kursen från förra läsåret. Men eftersom den kursen är avslutad så går det inte att göra något åt saken, trots att hon kan mer i de tidigare kunskapsområdena. Det var bättre förr då eleverna fick ett betyg i företagsekonomi för alla tre åren.
De ungdomar som först finner sin motivation i åk 3 på gymansiet har mycket små chanser att förbättra sina betyg.